Välbesökt, härlig avslutningskonsert på Vox vinterhelg i Nacka kyrka den 9 februari 2025
Verk som framfördes:
Mozart, W.A.: Misericordias Domini, Offertorium, KV 222 (205a), 1775.
Kraus, J. M.: Requiem Vb 1 1775.
Läs Mats Humbles konsertpresentation nedan:
Kraus och Mozart 1775
Året var 1775. Två 19-åriga musiker befann sig på 26 mils avstånd från
varandra i södra Tyskland. Den ene, Wolfgang Amadeus Mozart, avslutade i
München det stycke ni nyss har hört. Den andre, Joseph Martin Kraus, skrev
den Requiem-mässa ni snart ska få höra i Buchen i närheten av Mannheim.
Kraus kallas ibland ”den svenske Mozart”, och det finns förvisso likheter
mellan dessa två, men också stora skillnader.
Båda är födda 1756 med fem månaders mellanrum inom dåtidens Tysk-
romerska kejsardöme, och båda var ungefär 36 år gamla när de dog, Mozart
först och Kraus ett år senare, 1792.
Men, Mozart uppmuntrades och stöddes av sin pappa Leopold att ägna sig
åt musik. Han fick turnera i Europa, bl.a. till Paris, London, Mannheim och
Italien, och fångade upp intryck från alla håll. Stycket vi har hört har
nummer 222 i Mozarts verkförteckning. Det beställdes av Bayerns
kurfurste, efter att Mozart hade gjort succé i München med en tonårsopera.
Mozart var antagligen nöjd med Misericordias Domini, för han skickade
noterna som ett extra examensprov till den ärevördiga Musikakademin i
Bologna i Italien. Där var det den 69-årige Padre Martini som var
examinator. Han var Europas kanske främste expert på kontrapunkt enligt
den gamla stilen. Och trots att Mozart verkligen hade ansträngt sig att följa
kontrapunktens lagar, så tyckte Martini att Misericordias Domini snarast
var ett fint exempel på modern musik. Men Mozart blev godkänd och
noterna hamnade i Akademibiblioteket.
Ni kanske tyckte att ni kände igen ett återkommande tema i stråkstämman?
Det är ju väldigt likt Beethovens kanske mest kända melodi (Januari börjar
året, februari kommer näst). Det är faktiskt möjligt att Beethoven kan ha
sett noterna från Bolognaakademin, för de tycks ha kommit på avvägar
därifrån. Och Beethovens nia skrevs ju nästan 50 år senare.
Kraus däremot, han hade en pappa som ville att sonen skulle bli jurist,
absolut inte musiker. Joseph Martin Kraus gick ändå sin egen väg, försökte
sig på både som författare i Sturm und Drang stil och som tonsättare. Hans
Requiem har nummer 1 i hans verklista och skrevs i Sydtyskland, men vi vet
inte för vilket ändamål. Som 22-åring flyttade Kraus till Sverige för att
försöka ta sig fram som musiker i Stockholm; han tycks också ha varit
lockad av svensk natur. Det tog tre svåra år innan Gustav III upptäckte
honom, men 1781 hände det. Han blev utnämnd till en position vid
hovkapellet och den då nystartade operan. Kungen skickade ut honom på
en resa till kontinenten för att förkovra sig. Och där träffade han både Gluck
och Haydn, och blev faktiskt bekant med Mozart i en frimurarloge i Wien.
Mordet på Gustav III blev ett hårt slag för Kraus, och efter mindre än ett år
dog han av tuberkulos i Stockholm. Hans grav ligger mycket vackert vid
Brunnsviken, nära Bergshamra. På gravstenen står: ”Här det jordiska av
Kraus, det himmelska lefver i hans toner”.
Hans ungdomliga Requiem är uttrycksfullt med dramatiska vändningar och
oväntade harmonier, som omväxlar med finstämda lyriska avsnitt. Kraus
har kortat ner texten, särskild domedagsskildringar. Han avstår från
utdragna slutackord och flera satser avslutas på ett oväntat kärnfullt sätt.
Det här kan ha bidragit till att hans Requiem på senare år blivit alltmer
uppskattat.
Mozart 1756-01-27 – 1791-12-05
Kraus 1756-06-20 – 1792-12-15
Gustaf III 1746-01-24 – 1792-03-29
Joseph II 1741-03-13 – 1790-02-20
Giambattista Martini (Padre Martini) 1706-04-24 – 1784-08-03