VOX körvecka i Leksand 30 juni – 6 juli 2025 är avslutad
I sommar sjöng Oratoriekören VOX Magnificat, BWV 243, D-dur av Johann Sebastian Bach och Förklädd gud lyrisk svit op. 24 av Lars-Erik Larsson under ledning av Bengt Ollén och Henrik Löwenmark.
Stort tack till alla medverkande!
Bengt Ollén – är vår konstnärlige och musikaliske ledare som fick utmärkelsen Årets Körledare 2021. Bengt har studerat vid Musikhögskolan i Göteborg, och har arbetat som lärare i körsång vid Stockholms Musikgymnasium. Han leder Sofia Vokalensemble, som haft stora framgångar internationellt.
——- —- —- — — — — — —- —– —– —-
Bengt Ollén berättar om tonsättarna:
Lars-Erik Larsson
född 15 maj 1908 i Åkarp, död 27 december 1986 i Helsingborg, var en skånsk
tonsättare.
Larsson tog organistexamen i Växjö 1924 och studerade 1925–1929 vid Kungliga
Musikhögskolan i Stockholm ämnen som komposition för Ernst Ellberg och dirigering
för Olallo Morales. Han fortsatte sedan, med statligt stipendium, studier 1929–1930
för Alban Berg i Wien och hos Fritz Reuter i Leipzig.
När han återkom till Sverige anställdes han som repetitör vid Kungliga Teatern i
Stockholm 1930–1931. Från 1932 undervisade han i musik i Malmö och Lund. Han
verkade 1933–1937 som musikkritiker i Lunds Dagblad. Han anställdes 1937 som
kapellmästare och musikproducent vid Radiotjänst, en befattning som han innehade
till 1954. Han var 1947–1959 den förste professorn i komposition vid nuvarande
Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och Director musices vid Uppsala universitet
1961–1965. Larsson var 1939–63 ledamot av styrelsen för Föreningen Svenska
Tonsättare, 1942–1947 som vice ordförande.
Larsson var bosatt i Södra Ängby i Bromma (Stockholm), på Lidingö och 1971
flyttade han till Helsingborg, där han verkade som en fri och oberoende tonsättare.
Han var en trogen gäst i Helsingborgs konserthus fram till sin död den 27 december 1986. Lars-Erik Larsson är begravd på Påsjö kyrkogård.
Som tonsättare är Larsson mest känd för sina orkesterverk men skrev även
kammarmusik, verk för piano och romanser. Han skrev också musik till 22 filmer och
även några schlagermelodier. Sitt internationella genombrott som kompositör fick
Larsson genom uppförandet av Sinfonietta för stråkorkester vid ISSM-festivalen i
Florens den 5 april 1934 där den ägnades stående ovationer. Hans mest spelade och
älskade verk är troligtvis Förklädd gud för kör och orkester till text av Hjalmar
Gullberg och Pastoralsvit.
Förklädd gud (opus 24) är en lyrisk svit från 1940 av Lars-Erik Larsson, med text av
Hjalmar Gullberg. Sviten hör till Larssons nyromantiskt orienterade produktion och är
ett av den svenska klassiska musikens mest kända verk.[1] Både Larsson och
Gullberg var vid tiden anställda vid Sveriges Radio, och stycket skrevs för att
uppföras i radio.
Uruppförandet ägde rum den 1 april 1940 i Sveriges Radio. Solister var Kerstin
Torlind och Hugo Hasslo. Olof Molander var recitatör. Radiokören och Radiotjänsts
underhållningsorkester dirigerades av tonsättaren.
Texten är hämtad från Gullbergs diktsamling Kärlek i tjugonde seklet från 1933.
Gullbergs idyll tar sin utgångspunkt i ett motiv från antik mytologi om guden Apollon,
dömd att uppträda som människa i ett år och tjäna som dräng hos kung Admetos i
Thessalien, i Euripides drama Alkestis.
Johann Sebastian Bach
Magnificat eller Marias lovsång, är en lovsång som Jesu mor Maria enligt
Lukasevangeliet 1:46-55 utbrast i vid sitt besök hos Johannes Döparens mor Elisabet
medan de båda var gravida med dessa barn. Det berättas hur Johannes Döparen
spritter till i Elisabets moderliv när han på detta sätt får möta Jesus.
I den liturgiska tidebönstraditionen har Magnificat sin plats som canticum (latin sång,
här Bibelsång) i aftonbönen, vespern.
Den här lovsången är inspirerad av Hannas lovsång (1 Sam 2:1-10). Hanna var
profeten Samuels mor.
Johann Sebastian Bach, född 31 mars 1685 i Eisenach i Sachsen-Eisenach, död 28
juli 1750 i Leipzig i Sachsen, var en tysk kompositör och organist. Han intar en
särställning bland barockens tonsättare. Han anses vara kontrapunktens store
mästare, som sammansmälter sina föregångares stilar och tendenser. Han hade
också en för tiden ovanlig internationell utblick.
Bach är en centralgestalt i den protestantiska kyrkomusiken på grund av sin
omfattande produktion av verk för kyrkoårets olika högtider. Bachs två passioner
(oratorier över temat Jesu lidande och död) är ofta återkommande musikinslag under
passionstiden i många länder. Han har kallats för ”den femte evangelisten”, syftande
på Bibelns fyra evangelister.
Också inom orgelmusiken räknas han till de främsta. Hans musik utövar ett starkt
inflytande på organister än idag. Under sin livstid var han en ansedd orgelexpert som
ofta konsulterades när orglar skulle byggas eller repareras. Bach var dessutom en
skicklig pedagog, som komponerade ett stort antal övningsstycken av hög konstnärlig
halt, men han var på sin tid mindre känd som tonsättare.
/Bengt Ollén